torsdag 7 augusti 2008

Skorstensmuren ryker!

Den här veckan är våra 3 äldsta flickor på ridläger. Det är så tomt och konstigt! Samma dag som de åkte plastade Stefan in hela övervåningen. Nu passade det ju ypperligt bra att börja på med det projekt som i sämsta fall slutar med 2 garderober ( i och för sig inte så dumt heller, i detta hus med en enda garderob ...) och i bästa fall slutar med ett TORN!

Bakom "rektangeln" i bild finns skorstensmuren som nu alltså skall rivas, den används ändå inte.
(Tapeten är inte senapsgul utan beige-brun, kameran ger en underlig färg, tycker jag)

På vinden är det ca 1meters takhöjd. Med hjälp av en stege skall vi nu kunna "få upp" en arkitekt på vinden , som först och främst skall reda ut förutsättningar och möjligheter att få till ett torn. Den lilla luckan som finns nu, upp till vinden, är alldeles för liten för en förmodad normalrund arkitekt i sina bästa år ..... Vad vi har skrattat när vi har pratat om detta och sett framför oss den ena bilden roligare än den andra!
Ja, då var det lilla bestyret avklarat! Ni må tro att Stefan har slitit! 2 hela arbetsdagar tog det. Inplastningen var extremt noggrant gjord, ändå söker sig dammet ut i alla rummen.

Sådana här högar älskar man ju att ha på tomten..... Nåväl, dag 3, alltså idag, har gått åt till att köra 4 vändor till tippen och att städa både inne och på gården.

Vi är så glada att denna första bit är klar!

Bilder från "byggarbetsplatser " är väl inte de mest njutbara för ögat precis, därför får jag allt lov att visa något vackrare som sista bild. I måndags, när det regnade som spön' i backen och vi bara kunde vara på nedervåningen hann jag putsa lite silver medan Erik sov och Elsa rörde ihop en chokladkaka.

Det mesta har varit min mormors och är från 1910. Den lilla äggskeden och även handduken är från min moster Sonja. Nu återstår bara det nyare silvret i 48 delar ....
Hej för denna gång!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Vänner!
Nu blev vi riktigt överraskade, tänk att Ni vågade!!!! Lars sa:
- Va! Jag som bara trodde det var en dröm, kunde inte tro att det skulle bli av. Ja, där ser man. Vilket jobb Stefan, kan tänka att Du såg ut som en snögubbe! Vi ser fram emot fortsättningen.
Vackert gammalt silver!
Hälsningar
The Karlssons