Min ytterst lilla uppgift i det här sammanhanget var att, för någon månad sedan, gjuta kullerstenar i rundeln allra närmast flaggstången. Jag hade ju dessvärre aldrig hållit på med cement förut och den för gjutning något för varma dagen innebar att cementen brann för fort. Panik! Det fina mönster jag hade förberett hann jag inte sätta, utan jag fick vara glad om jag bara lyckades få ner några stenar i cementen över huvud taget. Sedan började finliret med att fylla cement mellan stenarna. Jag duttade, knådade och formade så gott jag kunde med svetten lackandes. Någon borde talat om för mig att jag skulle haft handskar på mig.... Visst kände jag att det sved som eld på fingertopparna, men hallå - sedan när har lite sveda hindrat mig från att färdigställa något? Med tanke på omständigheterna blev jag ändå ganska nöjd med resultatet.
I 4-5 dagar fick jag emellertid gå med 6 fingrar i luften - skinnflådd och öm. Till saken hör att någon dag innan cementeringen hade jag mörkbetsat en möbel - utan handskar såklart... - vilket betydde att delar av fingrarna fortfarande var i det närmsta svarta.
När vi grillade på cementeringskvällen tittade Astrid eftertänksamt på mig och sa: Mamma, det ser ut som det smält en bomb i dina händer! - och Evelina fortsatte ; Ja, eller som om du har grillat fingrarna alldeles för länge!
Vad skall man säga? Kommentarer som man viker sig dubbel av!! Hej för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar