För någon vecka sedan åt jag en av de godaste efterrätter jag någonsin smakat - hos min syster Agneta. Detta måste jag bjuda på när vi har kalas härnäst, tänkte jag. Problemet var bara att jag tyckte inte att jag hade såpass fina skålar som den flotta rätten krävde. Jag tog en tur ner till vår
lördagsloppis och där fick jag se dessa vinglas, som skulle passa alldeles ypperligt även att
äta ur.
Medan jag for runt i trängseln, med glasen
klirrandes i korgen kom jag i samspråk med inte mindre än 4 damer - alla kommenterade glasen ; -Skall du köpa
remmare? (Hette de
rommare, sa du? ) - Är de inte lite dyra? (Jaa... 50 kr styck) - Tror du de är äkta? (Ingen aning) - De med blå fot är nästan finare! (
jasså)
Jag förstod att här var något som jag hade missat helt, men som tydligen var nostalgi för många!
När jag kom hem var jag tvungen att läsa in mig på lite glashistoria med hjälp av Google och
NE. På
Tradera kunde jag sedan se att jag kunde fått samma glas för 30 kr styck ; men å andra sidan - Det blev både skratt och
förkovring på köpet så jag känner redan att just
dessa glas kan bli riktiga favoriter.

Lite
påfyllning av vardagsglas gjordes också. Ni känner säkert igen 60-talsklassikerna (3 kr styck). En söt klocka, (25 kr), fick också följa med hem.
Den goda efterrätten skall ni
så klart få se i
remmareglasen och få receptet på, inom kort!
Skål!